Författare Ämne: Spårvagn förr tiden  (läst 4211 gånger)

Utloggad alsum

  • Veteran
  • *****
  • Antal inlägg: 3.089
  • alsum
Spårvagn förr tiden
« skrivet: mån 26 nov 2007, 19:21:11 »
Kiruna, Sundsvall, Gävle haft spårvagn trafik inom stad. Varför inte fortsätta trafik? Kosta pengar eller miljö?

Inloggad Per Lind

  • Veteran
  • *****
  • Antal inlägg: 2.071
Spårvagn förr tiden
« Svar #1 skrivet: tis 27 nov 2007, 17:10:10 »
Nej, hade man tänkt på miljön så hade man definitivt inte lagt ned spårvägen.
När en del av systemen lades ned var den flexibla bussen så mycket billigare - kortsiktigt - så man ställde om trafiken.

Detsamma gällde vid högertrafikomläggningen när trafikbolagen fick välja, gratis ombyggnad eller nya bussar. Dom flesta valde nya bussar men vad man inte tänkte på var att bussen bara höll 10 år medan spårvagnen 30-50 år. Dessutom gick det att köra betydligt mer folk i ett spårvägståg än i en buss.

Kortsiktig politik med andra ord.

 

När det gällde Kiruna så hade man två system, det ena, smalspårigt stadsnät, lades ned främst av att bussar var flexibla, men gruvspårvägen fick sitt öde beseglat när ett malmtåg skenade och krossade alla spårvagnar - som stod uppställda på ett spår.

 

I USA fanns det ett nästan rikstäckande nät av Interurbans och alla städer av självaktning hade spårväg.
På 1940-talet köpte bil- och gummiindustrin in sig i trafikbolagen och när busstillverkarna erbjöd 10 bussar, betala för 5, så var det inte så svårt att lägga ned spårvägen. Även här fattade man efter några 10-tal år att man gjort fel, men det var dags då. En annan orsak var att spårvägsbolaget var skyldiga att bygga och underhålla gator som hade spår, vilket inte busstrafiken behövde, varför kostnaderna kunde bli enorma för spårvägsbolagen.
Nu bygger man nytt igen.

-Per
Stoppa plågsamma särskrivningar - Ord som uttalas ihop skrivs ihop!
------------------------------
H0 2R Spårvägar och DB/ÖBB som huvudtema. Pacific Electric.

Utloggad frisken

  • Användare
  • ***
  • Antal inlägg: 80
    • http://www.livesteam.se
Spårvagn förr tiden
« Svar #2 skrivet: ons 28 nov 2007, 23:56:36 »
Tidigare så var ju även interurbans ett sätt att nyttja land långt från stadskärnorna, ett sett att sälja fastigheter helt enkelt. "Titta det finns spårväg in till stan!" Många gick med förlust redan tidigare, om den ens någonsin hade gått med vinst? 1920-talets depression konkursade många. Men huvud ägaren hade ju redan gjort sin vinst genom att sälja fastigheterna ...

Här i Sverige har vi ju som sagt kortsiktigheten att tacka men även våra inhemska busstillverkare har säkerligen bidragit, buss och bil industrin gav/ger massor med jobb genom underleverantörer och filialer land över. Och kopplingen Industrin <-> Socialisterna här i landet är ju rätt stark och då ser man vartåt det barkar med infrastrukturen ... Jobb är ju rätt viktigt annars kan man ju tappa lättmanipulerade löntagare som istället blir småföretagare eller hemska tanke fåmanna företagare och inte röstar riktigt som man vill längre. Då gäller det ju hålla om sitt och lägga ner det som stoppar "utveckligen". Det gällde ju både spårvägar och järnvägar. Allt gammalt skulle bort.

Järnvägs industrin och med den inhemska jobb var rätt mycket på upphällningen under 60-talet och det var ju i den vevan som kortsiktigheten också slog till och "besparade bort" många spårvägar.

Lär ju ha funnits en och annan som ångrade sig vid oljekrisen i början på 1970-talet! Tror vi inte ens idag har så höga bensinpriser (inflationsjusterat såklart, moms och skatteökningar borträknade också) som då.

VH Frisken


PS. Lär ju även nämna det intressanta räknesätt man använde för att motivera nedläggningar. Det som togs med var enbart intäkter och kostnader som hade med järnvägen att göra, den stora bilden ignorerades helt. Själv tycker jag man skulle ha tittat på saker som, ökade kostnader för vägunderhåll pga tung trafik, kostnader för själv nybyggnationerna av vägarna, inte att förglömma är ju kapitalförstöringen som skedde, vi talar säkerligen om flera miljarder i dagens penningvärde, här fanns ju även tunga ägare inom industrin som ägde delar i järnvägsnätet de fick ingen ersättning när aktierna överläts till staten och att sedan deras järnvägsanslutning försvann ett par år senare lär ju inte ha hjälp till direkt.