Jag tycker väl att både Märklin och Roco har utfört tekniska bedrifter med sina kranar.
...
Hur man skall värdera de tekniska bedrifterna känns inte helt givet. Vad man gjort är väl i hög grad att betrakta som naturliga fortsättningar på den utveckling som Rutger Friberg inledde för 24 år sedan med sina digitaliseringsprojekt av kranmodeller från bl.a. Roco. Med tanke på den nära kvartssekellånga tidsfristen, med mellanliggande tekniska utvecklingen i allmänhet, känns det som om det var hög tid att ta nästa steg. Den verkliga bedriften ligger kanske mer på den kommersiella sidan att våga sig på en satsning av detta slag.
...
Kan jag inte lösa en funktion med att typ trycka på en knapp eller vrida på en ratt, då får det vara.
När man i MJ-världen råkar ut för haverier eller missöden som i avsaknad av erforderliga egna lyftresurser kräver "externa" insatser för avhjälpande är det ju brukligt att man kallar in "den stora femfingrade kranen". De båda ovan presenterade nya kranarna från Märklin och Roco vill väl ge sken av upprustning för att klara sina lyftbehov med egna resurser. Då känns det onekligen som något av ett antiklimax att ändå behöva anlita "den stora kranen" för att över huvud taget få den egna kranresursen i brukbart skick. Några av arbetsmomenten som förebildskranen klarar av på egen hand hade varit klädsamt om även modellen bemästrat utan extern insats. Mest iögonenfallande tillkortakommande är att inte sjäv kunna montera motvikt. Det är självklart ingen enkel teknisk utmaning att lösa, men hade det varit möjligt hade jag tveklöst klassat detta som en bedrift. På liknande sätt ser det lite primitivt ut att behöva så mycket manuell hjälp med att koppla lyftredskap som t.ex. lyftok.
Riktigt avancerad funktionalitetshöjning för en dieselelektrisk kran hade det naturligtvis varit om också stödbenens lyftrörelse vid uppallning av kranen kunnat fjärrstyras, och det manuella ingreppet begränsats till att som hos förebilden ansätta säkerhetsmuttrar.
Finns det digitala "libeller" som skulle kunna indikera korrekt horisontering av vridkransen?
I avsaknad av sådana faciliteter har väl modelltillverkarna i stället valt att kraftigt överdimensionera vridkraften för svängningen av övervagnen.
Den egendrivna åkrörelsen för kranen är naturligtvis käck, och i sig själv realistisk medan aktiveringen verkar lite obekväm. Frågan är som jag ser det om den verkligen tillför så mycket realism att den är värd besväret och kostnaden för hela spektaklet.
Min egen erfarenhet av kranarbete med järnvägskranar av den storleken och större är att det brukar vara rätt sällsynt med så små arbeten att man inte behöver palla upp kranen för tillräcklig stabilitet. Så fort man hamnar i det läget blir kranens förmåga till egen förflyttning vanligen också rätt ointressant. Som regel finns ändå alltid andra dragkraftresurser till hands för undanväxling av andra fordon inblandade i lyftuppdraget, t.ex. kranarmsvagn eller transportfordon. Demofilmens bärgningsuppdrag med en lindrigt urspårad godsvagn känns verkligen mest som en demo och inget som är präglat av hög realism. För den typen av lätta bärgningsuppdrag har man vanligen andra lättillgängliga och smidiga resurser att tillgripa än en stor spårbunden järnvägskran.
Hur stora tekniska bedrifter man än klämmer in i funtionsmodeller av denna dignitet har de svårt att svara mot högt ställda krav på realism. Däremot står naturligtvis deras värde som "leksaker för vuxna människor" i mer direkt proportion till de tekniska bedrifterna och därmed också prislapparna.
