Författare Ämne: Tågtransport på insjö  (läst 410 gånger)

PeFu

  • Användare
  • ***
  • Antal inlägg: 139
Tågtransport på insjö
« skrivet: sön 13 okt 2019, 07:35:24 »
Jag brukar inte vara jätteintresserad av gammal järnvägshistoria, men ett inlägg på sociala medier uppmärksammade något från min gamla hemort Ludvika, som jag inte kände till: Att det har funnits tågtransporter på sjön Väsman.

Lekomberg ligger ca 8 km norr om Ludvika, idag finns bara transformatortornet kvar av en nästan overklig (och vacker) anläggning. Utsikten från berget är bedårande! Text och bilder nedan är dels hämtade från http://www.lekomberg.se/rutchban/hamnen.html dels från sociala medier.

”En av de svårigheter AB Ludvika Bergverk hade var att transportera malmen från gruvan. Järnvägen var inte byggd när Ludvika Bergverk kom igång med sin verksamhet. Sjöfarten på Väsman var vid den tiden livlig. Segelskutor och ångbåtar kom och gick i en ständig ström. Det var en hamn i Sörvik och en i Lekomberg. Alla var de på väg med gods. På släp hade en del pråmar.

Ludvika Bergverk köpte en bogserbåt från Finland vid namn Pikku-Matti. Det var en båt som tidigare hade varit i bruk i Finland, enligt min sagesman Ernfrid Andersson. Ludvika Bergverk använde denna ångbåt för att dra pråmar från Lekomberg till en lastkaj i Ludvika där malmen lastades om.

Mellan gruvan och sjön Väsman byggdes någon gång mellan åren 1895 - 1898 en rutschbana. Gamla rutschbanan var 700 meter lång. Spåren bestod då av tre rälsar. Den 70 mm räls som användes var det en stor brist på. Rälsen i mitten användes både för vagnar som var på väg upp och ner. De två, ibland tomma vagnar användes som motvikt när de två andra firades ner till Väsman. Nu måste ju vagnarna mötas på något ställe. Man byggde något som kallas för "trispår". På en sträcka av 100 meter var det 4 rälsar, med en växel, den kom att leda in vagnarna på de olika spåren.

Av en händelse så gick jag in på sajten "Järnvägshistorisk Forum" där Christer Fredriksson med flera hade tankar, som handlade om BKJ Klotens sjöfart med båten Tärnan den 18 augusti 2011. Här lämnar jag båten Tärnan och koncentrerar mig på Pikku Matti.

Bland annat skrivs några rader om ångbåten Pikku Matti som användes i sjön Väsman. Den byggdes i Stockholm på Ludvigsbergs verkstad med måtten 8,90 x 2,38 meter och med en ångmaskin på 5 nominella hästkrafter. Pikku Matti användes först som demon­stra­tionsbåt i Stockholm. Pikku Matti köptes år 1883 av Klotens AB, CF Liljewalch. Den placerades först i Långvattnet och byttes år 1887 med TÄRNAN från Södra Hörken, allt enligt inventarielistor, kassa­böcker, kontoböcker, korrespondens, arbetsrapporter, med mera från Klotens AB sparade arkivhandlingar. Under år 1884 byggdes ett tak på båten. Ångbåten Pikku Matti såldes år 1897 till ägarna till gruvan i Lekom­berg, Under åren 1895 - 1898 bröts gruvan av några enskilda personer, vem det var har man inte kunnat få fram. Till Bergm Emb har ett bevis lämnats in med ett datum av den 29/2 år 1896, gruvan blev då anmäld och hade då övergått till annan ägare. Efter att den hade gjort sitt vid gruvbolaget så såldes den till en privat­per­son då SWB öppnades och gick kvar som lustbåt för olika arrangemang och byggdes om på 1920-talet med dieselmotor och båten fanns kvar in på 1950-talet.”
 
Bilderna nedan visar bl.a. rutschbanan för malm från Lekombergs gruvor ned till färjeläget taget från landsvägsbron med färjeläget i bakgrunden. Pikku Matti drog den 3-spåriga järnvägspråmen från färjeläget till Ludvika hamn där vagnarna lossades. OBS att rutschbanan har 3 st räler med en mötesplats mitt på banan. Liknande rutschbana fanns även vid Stripa gruvor ned till sjön Rossvalen.






Inspirerad av schweiziska järnvägar (SBB/BLS/SOB), Märklin C- och K-räls, Märklin CS2, TrainController Gold V9

BenWah46

  • Veteran
  • *****
  • Antal inlägg: 2.807
SV: Tågtransport på insjö
« Svar #1 skrivet: sön 13 okt 2019, 11:43:14 »
Mycket trevlig historia. Intill Rossvalen vid Storå fanns en hel rad gruvor och bruk, förutom Stripa även Stråssa och Guldsmedshyttan.
Metoden att ta vara på kraften i fallhöjden utnyttjade bergsmännen som Gränges skickade ut även i Lamco-projektet i Liberia, fast där hade man ett långt transportband som bromsades av elgeneratorer.
Så  gammalt Bergslagskunnande går i arv.

Byggnadskomplexet är fascinerande. Och järnbanan hade tydligen en liten, liten rangerbangård till och med.
Bengt W
H0 2R DCC