Hur ser ett snyggt trähus ut?

[CalleA]

Hur ser ett snyggt trähus ut?

(Jag är medveten om att jag har svamlat  om det här tidigare, om det känns tjatigt så är det bara att bläddra vidare till nästa tråd.)

En längre tid har jag haft funderingar på att bygga ett litet stationssamhälle i modell. Vi pratar inte om något jätteprojekt (som t ex det här), men större än bara tre hus vid en station. Tyvärr har jag varken utrymme eller tålamod att göra en exakt avbildning av något existerande samhälle, men det ger mig å andra sidan friheten att själv bestämma vilka hus jag tilltalas av och vill ha med. Och jag har ingen brådska, planen är att ha samlat på mig lagom många hus om kanske tjugo år eller så.

De senaste åren har jag roat mig med att "rita rent" ett antal husritningar i Corel Draw, med en tänkt mässingsmodell som resultat. Ofta har jag sedan tänkt "oj, vad stor/dyr plåten blir!" och så har jag börjat banta ner huset till en rimligare storlek. Tre våningar blir två, fyra fönster i rad blir tre, o s v. Sedan har jag skrivit ut ritningen på papper och tänkt "men så där ser väl inte ett hus ut?" och så har jag börjat om. Ibland har proportionerna blivit helt fel, ibland har jag lagt till snickarglädje på ett hus som i verkligheten saknar det (det går ju att göra så fina detaljer på en etsplåt!), ibland har jag varit helt nöjd med resultatet tills jag har insett att huset är för unikt för att kunna tillverkas i mer än ett exemplar… Och inte kan jag be hustrun om några råd heller, hon tycker att alla husen ser bra ut och att jag bara är kinkig. 

Så vad är jag ute efter? Ja, jag vet inte riktigt, men om jag ska sammanställa nån sorts önskelista för ett lämpligt hus så blir det ungefär följande:

• Inte alltför stort.
• Snygga proportioner.
• Riklig snickarglädje.
• Tillräckligt "allmängiltigt" för att jag ska kunna sätta två likadana hus en bit ifrån varandra utan att det blir för uppenbart att det är samma modell.

Här är det dags att fundera på frågor som t ex hur gammalt samhället ska vara och vilken tidpunkt modellen ska föreställa. Den andra frågan är enkel, jag tänker mig att det kan vara 1920-tal och att jag vid behov kan ändra tiden genom att komplettera med tidstypiska föremål som t ex modernare bilar. Den första frågan är svårare. Om jag tänker mig att samhället har vuxit upp runt stationen så kan inget hus vara äldre än när järnvägen byggdes, t ex 1880. Alternativet är att järnvägen har dragits genom ett existerande samhälle, och då borde kanske några av husen vara från 1600- och 1700-talen? Men kanske på- och ombyggda för att matcha de nya husen? Och ska det vara gathus eller fristående villor? Alla dessa frågor...

Ironiskt nog råkar jag vara uppväxt i en liten stad med påfallande många trähus som är äldre än hundra år, och även om det byggs en hel del nytt så finns det många pärlor som inte har förändrats sedan jag var liten. Tyvärr är det ändå inte helt enkelt att hitta lämpliga förebilder. De hus som har snyggast snickarglädje är i allmänhet byggda av välbärgade sommargäster och ganska stora, och därmed dyra att etsa och tar stor plats på modellen. Och omvänt, de hus som är små och behändiga har ofta tillhört fattiga fiskare som inte hade lika mycket pengar över till utsmyckningar.

- - -

Efter ett par dagar med kraftigt lock för öronen satt jag på jobbet i måndags och kände hur det började göra ont. I tisdags gick jag till vårdcentralen strax efter att de öppnade, och något luttrad räknade jag med att få sitta där ett bra tag. Efter tre minuters väntan och ungefär lika lång undersökning var det hela avklarat, dubbelsidig öroninflammation. Då var klockan tjugo över åtta. En penicillinkur väntade på apoteket som öppnade tio. Hur fördriver man bäst hundra minuter i en liten stad med många trähus? Hmm…

Får jag bjuda med er på en promenad i min barndoms Vaxholm?



Undertecknad på väg ut på promenad för ungefär 40 år sedan.

[CalleA]

Mina tre första år bodde jag i det här huset från sent 1800-tal, nu är det vänner till mina föräldrar som bor där. Jag gillar verkligen det här husets proportioner och verandan i två våningar. Fönstrens placering ser också "rätt" ut. Fast det kunde vara lite mer snickarglädje…







Grannhuset är också fint. Jag gillar verandans utsmyckningar. Balkongen på andra sidan (med strålande sjöutsikt) kanske kunde få lite snickarglädje.







Praktiskt taget vägg i vägg ligger ett hus som numera är vaktmästarbostad på Hembygdsgården. De små fönstren skvallrar om att det är äldre än grannhusen. Verandan är maffig!





Så här tätt kan man inte ställa hus på en modell, det ser helt orealistiskt ut.









Själva Hembygdsgården består av två sammanbyggda hus. Sjöstugan till höger är lite tråkig, men den gulputsade delen är rätt skaplig. Lågt i tak, stora fönster och veranda på baksidan, det blir pluspoäng. Fast det är lite synd att det är putsat...

[CalleA]

Rakt över gatan från mitt gamla hem ligger en rad stugor utefter sjön.







När man jämför med gamla bilder ser man att miljön har ändrats ganska lite på drygt hundra år. Det ena gröna huset har fått en veranda, den andra har blivit av med sin, men på det stora hela ser det likadant ut. De spetsiga fönstren är läckra. En av stugorna har en gavelprydnad med årtalet 1882.









Det här huset är också väldigt läckert. Men vågar man göra ett modellhus så här smalt eller ser det konstigt ut?





Även det här huset har förändrats väldigt lite de senaste hundra åren.

[CalleA]

Vid Cronhamnsgränd, på andra sidan Norrhamnen, finns den här f d tvättstugan. Den har inte förändrats nämnvärt sedan vykortet poststämplades 1945, medan huset bakom har förändrats desto mer.





I backen ovanför tvättstugan finns det här uthuset, precis lagom stort. Vem kan ana att den vänstra delen bara har tio år på nacken?







I kvarteret efter finns det här huset, också lagom stort. Jag gillar hur utbyggnaden från 1883 följer gatans/tomtgränsens vinkel. Det gråa huset intill är faktiskt också en utbyggnad, även om den avvikande färgen lurar ögat och bibehåller småskaligheten.







I nästa kvarter finns det här huset, där ett av fönstren är mindre än de andra. Det är gjort förhållandevis nyligen och jag antar att det finns något praktisk förklaring. Jag gillar de sirliga fönsterfodren och de trekantiga fönstren.





Här är samma hus 1908.

[CalleA]

I det här snygga huset på Batterigatan bodde mina kompisar Sara och Emma. Jag undrar om mansardtaket är original eller resultatet av en påbyggnad? En kul detalj är att när man går runt huset så ser man hur det har vuxit "organiskt" utmed berget, med en påbyggnad i taget. En del av påbyggnaden lär visst vara en gammal tvättstuga.









Rakt över gatan ligger det här trevliga huset, uppenbarligen två hus som med tiden vuxit ihop. Det verkar som den lägre delen är äldst, sedan har tvåvåningsdelen tillkommit 1892. Jag vågar inte ens gissa i vilken ordning de övriga påbyggnaderna gjorts.





På det här gamla vykortet skymtar även lite snickarglädje uppe på vindskivan. Snyggt!





I trädgården finns det här fina uthuset med spetsiga fönster. Vem har sagt att uthus måste vara tråkiga? (Låt oss ignorera det huset i bakgrunden, det är för stort!)







Försvarsverket som har gett Batterigatan sitt namn avskaffades 1915, kvar blev den här trevliga lilla vaktmästarbostaden. Fönstren kanske inte passar så bra, men jag gillar proportionerna i övrigt.







På Strandgatan hittar vi det här stiliga huset från 1885. Det har tidigare varit restaurang under ett par olika namn, bl a Strand.





Vykort från cirka 1905.

[CalleA]

Vi skyndar oss snabbt förbi hotellet (alldeles för stort för att bygga i modell!) och fortsätter på Hamngatan. Det första huset efter hotellet ser lite ledset ut med sitt nedlagda café, men för hundra år sedan hade det en snygg brädpanel och härbärgerade butiken "AUTOMATEN". Exakt vad man kunde köpa i "AUTOMATEN" (förutom vykortet ovan) har jag inte riktigt förstått, men konceptet var nog hypermodernt. Jag gillar de tredelade fönstren på den äldre bilden.





Längre upp på gatan hittar vi det här huset. De små fönstren ger ett gammalt intryck och nedervåningen är från 1800-talet, men övervåningen har tillkommit genom att taket höjdes 1977. Pluspoäng för att de spetsiga fönstren fick följa med i höjningen!





I nästa hus hus köpte jag flera av mina första Lego-byggsatser i den kombinerade sport-, leksaks- och heminredningsaffären. Tidvis fanns även skor m m. (Ibland undrar jag vad Haglunds inte hade?) Huset hade från början en våning och byggdes på 1894.







Sedan blir det lite känslomässigt jobbigt. I det beiga huset bodde min kompis Robban och i det gula min brorsas bästa kompis Micke. Båda husen brann ned på julafton 1995, en kväll som många av oss aldrig kommer att glömma. Tack och lov återuppbyggdes båda husen i liknande stil, och jag uppskattar att "Lindahls hörna" fick behålla sitt hörntorn.





Lite längre upp på gatan bodde min kompis Danne. En kul detalj är att burspråket inte sitter centrerat på fasaden.







Nästa två hus är också rätt fina.







Min farsa passade på att plåta baksidan på det ena huset när det renoverades 1978. Jag gillar att fönstren varierar i storlek och placering på väggen.





Här är en äldre bild av samma husrad. Som synes är det inga större skillnader på den här sidan, när gatan breddades var det den andra sidan som fick ta smällen.

[CalleA]

Vid korsningen Hamngatan-Kungsgatan ligger en gammal brandstation. När jag gick på dagis passerade jag här två gånger varje dag, och jag minns att jag var bekymrad över att räcket och höjningen av gatan skulle hindra brandbilarna från att köra in och ut. Det var många år efter att brandstationen hade ersatts av en ny. 





Här är en mer hanterlig version av brandstationen.







Tvärs över gatan ligger de här trevliga små husen, numera ihopbyggda till ett. Jag gillar den lilla påbyggda verandan. Fast det börjar bli dags att laga fuskspröjsarna. 

[CalleA]

Från kyrkan är det inte långt till Rådhusgatan och "Gamla rådhuset". Den vänstra knuttimrade delen är från senare delen av 1700-talet. Det jag gillar med det här huset är dels hörntornet, dels att det syns tydligt att delarna är olika gamla.







Uthuset med ett påbyggt rum i annan nivå är också trevligt.





I det här huset bor min gamla fritidsfröken Christina. Tyvärr är det lite svårt att komma åt att plåta verandan. Vem har ställt ut husen så orealiskt tätt? Jag gillar verandorna och att huset är byggt mot tomtgränsen istället för att stå parallellt med gatan.





Huset intill är inte heller tokigt. Det finns med på stadskartan från 1776 men har säkert byggts på/om sedan dess. Jag gillar proportionerna.





Det rakt över gatan är riktigt snyggt! Jag gillar proportionerna och de spetsiga fönstren, och gör en notering om att en hög stensockel kan förändra intrycket av ett hus rätt mycket.







Strax intill ligger det här söta lilla huset, som finns med på stadskartan 1880. Det lilla uthuset är också fint. Jag gillar verandan och fönsterluckorna.





Innan vi kommer fram till Rådhustorget passerar vi det här ståtliga huset, ursprungligen uthus till skolan bakom men om- och påbyggt i omgångar. Jag gillar att stensockeln visar nivåskillnaden på undervåningen.





När min farsa plåtade huset 1987 var det rätt ordentligt "patinerat".





Här är ett vykort från 1912, där husets gavel pryds av reklam för viner. Här är vi förresten tillbaka vid "Lindahls hörna".

[CalleA]

Så är vi framme vid Torget och det här fina huset. Det är byggt före 1880 och byggdes ut fyra gånger fram till 1907. Jag gillar att fasaden är så enhetlig på övervåningen. (Undervåningens fönster är för moderna.)





Den som byggde ut var Carl Thure Hjorth, som drev speceri-, conserv- och viktualieaffär i huset. Bilden är från 1900.





Huset har som synes vuxit en del sedan dess, men ändå behållit sin stil. En kul detalj är att det är på väg att sluka ett intilliggande hus, byggt nära berget bakom och därför inte parallellt med gatan.







På berget ovanför torget bodde mina kompisar Sara och Fredrik i ett magnifikt hus. Det byggdes 1874-75 åt den kände väckelsepredikanten Carl Andersson. Holken på gaveln är av senare datum, men på det stora hela har huset behållit sin charm.





När jag var liten var huset svart-vitt och saknade snickarglädje, som här vid länsantikvarie Alf Nordströms besök 1974.





1980 renoverades huset och till min stora förvåning fanns snickarglädjen kvar under ett lager masonit. För en sexåring var det nästan som trolleri! Jag undrar om länsantikvarien uppfattade det likadant när han tog bilden?





På den här bilden från 1900 syns även snickarglädje över de nedre fönstren på verandan.





Vid torget ligger även det här charmiga huset, med torn och verandor. Det finns markerat på en karta från 1847. När jag var liten tyckte jag att det påminde om en kyrka med de rundade fönstren i tornet.





Intill ligger det här huset, som egentligen är två sedan länge sammanbyggda hus. Det är kul att de två delarna har olika många våningar.







När man kollar närmare ser man att de inte ens ligger i linje.





Vid Alf Nordströms besök 1972 hade husen andra färger.

[CalleA]

Om vi fortsätter uppför Lotsgatsbacken kommer vi till det stora lägenhetshuset där min kompis Karro bodde. Byggår cirka 1870. Veranda i tre våningar! Men det skulle gå åt mycket plåt att bygga huset i modell…





Rakt över gatan ligger det här trevliga lilla huset, med ett förflutet som restaurang "Utsikten". Jag gillar snickarglädjen.





Strax intill ligger ett spännande hus från före 1880. Det uppfördes som lusthus och biljardsalong av den riksbekante apotekaren och fotohandlaren Numa Petersson. Senare har huset tjänstgjort som konditori, Filadelfialokal och konstnärsateljé innan det det blev privatbostad.





Det är något speciellt med kupoler av det här slaget, som inte fyller någon annan funktion än att synas.







I det här färgstarka huset bodde min kompis Tore. De tre ursprungliga lägenheterna är numera en. Jag gillar idén att bygga på höjden när tomten inte är så stor.





På Kilgatan strax intill bodde min lärare Marit i det här fina huset. Det är byggt cirka 1870. Jag gillar fönsterluckorna och att det syns att huset är knuttimrat.

[CalleA]

Oj, jag har glömt något! Vi återvänder till torget och det här huset på Skolgatan. Det var hit jag flyttade när jag var tre år. Då var huset ljusgrått (eller kanske smutsvitt) och täckt av masonit med stående ribbor utanpå. På 90-talet rev vi bort masoniten och satte dit den nuvarande panelen, som vi målade gul. Ärligt talat så gillar jag nog den nuvarande färgsättningen bättre. Jag gillar även att huset har ett falsat plåttak igen, istället för de korrugerade plåtarna som farsan lade på när det hopplösa gamla plåttaket läckte i skarvarna.





På gamla bilder är huset (till höger!) två rum mindre, verandan är mindre och taket har en frontespis. I hörnet av tomten låg en mjölkaffär, men den var spårlöst försvunnen när jag flyttade dit.







På andra sidan gatan ligger ett hus från mitten av 1700-talet. Det tjänstgjorde som skola 1807-1884. En påbyggnad gjordes under mitten av 1800-talet, kanske för att den nya folkskolestadgan från 1842 krävde att även flickor skulle få undervisning. Jag gillar proportionerna, de spetsiga fönstren och de inbyggda knutarna.





På den här odaterade bilden är huset bara fyra fönster långt, men har istället ett trapphus på gaveln.

Det är lite roligt att f d Klockargatan fortfarande heter Skolgatan, 134 år efter att skolverksamheten flyttade härifrån. 

[CalleA]

Nu går vi Torggatan västerut och kommer till Ingrids och Sigvards fina hus. De var lärare när jag gick i skolan. Jag gillar verkligen snickarglädjen på det här huset. En kul detalj är också att huset ligger utefter den bakre tomtgränsen och inte är riktigt parallellt med gatan.





Det är lite knepigt att hitta bra fotovinklar, men 1977 tog min farsa den här bilden där en del av gaveln syns. Här ser man även att verandan saknar fönster åt sidorna, vilket är lite ovanligt. (De tre husen närmast kameran kan inte vara med i den här tråden, de jämnades med marken 1980.)







I korsningen med Trädgårdsgatan ligger det här magnifika panelhuset från 1902. "Betydelsefull för gaturummet" säger bevarandeplanen från 1979, jag är böjd att hålla med. Jag har för övrigt gjort ett par försök att banta ned huset i Corel Draw, men det vill sig inte riktigt...









Längre bort på Torggatan bodde min kompis Ingela i en lägenhet i det här huset, som då var rött. Det finns med på stadskartan från 1880. Just nu pågår en omfattande utbyggnad och renovering. Jag gillar att den oregelbundna fasaden avslöjar en del om hur huset är uppbyggt.





På den här gamla bilden kan man se att takkupan tidigare hade spetsiga fönster. Och snickarglädje vid takfoten och ovanpå vindskivorna! Observera även stängslet i förgrunden, mer om det strax.







Alldeles intill bodde min kompis Daniel. Även det huset finns med på kartan från 1880, men är rimligen betydligt äldre. När jag var liten var det brunt med orange foder (bevarandeplanen från 1979 kallar färgsättningen "intressant"), sedan blev det grått och nu är det alltså rött. Jag gillar takkuporna och gavlarnas fönsterluckor.





På det här vykortet daterat 1903 har huset bara en våning, däremot ska man inte lita för mycket på färgerna på kortet. Här ser man även att huset ligger strax intill dåvarande stadsgränsen, utanför fönstren betar kor i godan ro.

[CalleA]

Här tog mina hundra minuter slut, så jag gick till apoteket och köpte penicillin. Men…







På vägen hem gick jag förbi Ekuddsparken och den här huset, Mariehäll, där en kompis till min brorsa växte upp. Jag gillar att det syns att huset har byggts på i flera omgångar.





På det här vykortet från cirka 1905 syns huset i mitten.





Nästa vykort är taget ur ungefär samma vinkel (från tornet på Tornvillan) och jag gissar att det är taget cirka 15 år senare. Här ser man att taket har höjts och att det har tillkommit en utbyggnad på baksidan.





Min morfars morfar var en skeppstimmerman från Östergötland, som genom ödets nycker kom att bygga trähus i Vaxholm. Det här huset byggde han åt sig själv på ett berg på Ekudden, "Vaxholms guldkust" när det begav sig. I takt med att familjen växte fick huset olika utbyggnader. På bilden syns han med hustrun och yngsta dottern, som senare ärvde huset. Därefter gick det i arv till min morfar och numera är det min moster som äger det.







Hon har låtit bygga ut det ännu mer, och det är inte längre så mycket som påminner om det ursprungliga lilla huset. Men delfinen i tornets topp sitter kvar!







I samma kvarter ligger det här huset från 1882, lite lagom osymmetriskt med olika påbyggnader och veranda i två våningar i form av ett burspråk. Häftigt!





I kvarteret ligger även det här huset, också det från 1882, med ett förflutet som bl a societetshus. Det är som synes återställt i sin forna glans, och efter den trevliga synen lade jag undan telefonen och gick hem. Tack för sällskapet!

[Gissberg]

Fantastiskt vackra hus och vilken inspiration att se. Här ser jag inga problem att hitta något att bygga. I stället svårt att sålla bort det man inte skulle vilja bygga. Men varför bygga i mässing? Ska det vädras är ju trä utmärkt. Nu har jag inga erfarenheter av mässing utan bara trä och plasticard och där är det stor skillnad när det gäller målning. Flak med olika trästrukturer finns ju av bägge sorterna, likaså lister. Finns det i mässing? Hur som helst, väldigt roligt att se dessa byggnader då jag själv brukar  få  leta på googlebildsök när jag söker hus att bygga om jag inte hittar lämpligt objekt i min närhet. 

[BenWah46]

En härlig nostalgisk Vaxholmspromenad!
I Haglunds köpte vi en mekanisk leksaksroddbåt med en gubbe som rodde utav bara fan. Han följde med i skärgårdskryssaren men rodde sedan ut till havs när han kom åt. Ca 40 år sedan.

[T 44]

Vilken otroligt fin samling !

Vilken härlig inspirationskälla !

Hälsningar
Lennart
 

[PeO]

Det här var läsning till 11-kaffet som heter duga! Den samlingen måste man titta på fler gånger för att smälta.

[Jan Frelin]

Om de minsta av de där husen fortfarande är för stora så har du problem, använder man för små hus är man tillbaka i 60-talets Heljanvärld! Antingen får du tänka dig att husen närmast spåren är uthus eller lusthus, eller så får du hitta på en annan produktionsteknik, typ att etsa fönster och lövsågerier och bygga resten i styren.

[PeO]

Den tekniken har jag tillämpat för de här husen. Fotade, mätte och ritade en del för tiotalet år sedan. Byggandet drog ut lite mer på tiden.
Jag bygger 1955, det här huset ändrade utseende en del 1959, glasveranda och femuddsfönster försvann bl. a.

Detta hus revs strax efter jag mätt upp det. Hönshuset till vänster finns kvar, men har inte sett några höns på många år.

Husen runt har alla (haft) förebild i närheten, utom Auhagenhyreshusen

Här är det minsta, egentligen var det inte detta huset jag skulle bygga.

En A3-plåt rymmer fönster till ganska många hus och ett par plåtar extra kostar inte så mycket jämfört med etsförlagan, så det blir lätt några kåkar på köpet.

Tre olika plåtar har det blivit än så länge, när jag fick en ritning på Hin-snoret, kunde jag inte motstå att bygga Kafé Kröken, Bygget pågår emellanåt.

[CalleA]

Jag ber om ursäkt för att jag har dröjt med att svara, det är lite mycket just nu och öroninflammationen vill inte riktigt ge med sig.

[CalleA]

Fantastiskt vackra hus och vilken inspiration att se. Här ser jag inga problem att hitta något att bygga. I stället svårt att sålla bort det man inte skulle vilja bygga. Men varför bygga i mässing? Ska det vädras är ju trä utmärkt. Nu har jag inga erfarenheter av mässing utan bara trä och plasticard och där är det stor skillnad när det gäller målning. Flak med olika trästrukturer finns ju av bägge sorterna, likaså lister. Finns det i mässing? Hur som helst, väldigt roligt att se dessa byggnader då jag själv brukar  få  leta på googlebildsök när jag söker hus att bygga om jag inte hittar lämpligt objekt i min närhet.

Om jag bygger i mässing så kommer jag att rita en förlaga som jag låter etsa på en mässingsplåt, så här:



En fördel är att det går att få fram väldigt fina detaljer, t ex spröjsar i fönstren, och att det är enkelt att mångfaldiga en detalj.

En annan är att jag kan beställa flera exemplar av varje hus. Det första exemplaret kan jag bygga som det är tänkt, det andra kan få några mindre ändringar, t ex små utbyggnader, det tredje exemplaret kan jag "kitbasha" och bygga något helt annorlunda med, det fjärde exemplaret kan jag använda för att sätta ihop en rad sammanhängande byggnader utefter en gata, o s v. Med olika färgsättning m m går det att dölja rätt bra att flera hus i samhället är byggda utifrån samma förlaga.

Vad gäller att bygga från scratch så har jag förlikat mig med att jag inte är rätt person att rita spröjsar på plast eller karva fram tio identiska fönsterfoder med snickarglädje på. Jag gillar de fina husen på dina moduler, men jag har helt enkelt inte öga och handlag att göra samma sak själv. 

[CalleA]

En härlig nostalgisk Vaxholmspromenad!
I Haglunds köpte vi en mekanisk leksaksroddbåt med en gubbe som rodde utav bara fan. Han följde med i skärgårdskryssaren men rodde sedan ut till havs när han kom åt. Ca 40 år sedan.

Jag ska hålla utkik efter honom, ifall han ångrar sig och kommer roende tillbaka.

[CalleA]

Om de minsta av de där husen fortfarande är för stora så har du problem, använder man för små hus är man tillbaka i 60-talets Heljanvärld!

Ja, jag säger ju att jag har problem!  Fast jag menar inte att alla husen är för stora, bara att rätt många av dem är det...

Min tanke var att det med tiden kan bli kanske tio etsplåtar och att jag vid något tillfälle i framtiden kan komma att sälja dem till andra, om inte annat så  för att få igen en del av kostnaden för att ta fram underlag m m. Då kan jag inte bara ta fram sånt som jag själv vill bygga, jag borde fundera på vad andra kan tänkas vilja köpa. Och där är jag rädd för att billiga miniatyrer av Heljan-typ säljer bättre än vad dyra normalstora hus gör.

Sedan behöver vi inte backa femtio år, häromåret köpte jag ett par väldigt små laserskurna hus från ett grannland i väster. De ser ut att platsa som lekstugor eller så till mina hus från Rimbo Grande. (Självklart kan jag inte säga säkert att det inte finns någon förebild någonstans, så jag låter bli att hänga ut företaget.)

Antingen får du tänka dig att husen närmast spåren är uthus eller lusthus, eller så får du hitta på en annan produktionsteknik, typ att etsa fönster och lövsågerier och bygga resten i styren.

Ja, just så har jag tänkt göra med ett par hus som jag vet att jag bara behöver ett enda exemplar av och som det nog inte är någon annan som är intresserad av.

[CalleA]

Den tekniken har jag tillämpat för de här husen. Fotade, mätte och ritade en del för tiotalet år sedan. Byggandet drog ut lite mer på tiden.
Jag bygger 1955, det här huset ändrade utseende en del 1959, glasveranda och femuddsfönster försvann bl. a.

Tack för de fina bilderna! Spröjsarna på bilden ovan är ett bra exempel på sånt som jag absolut inte kan göra för hand hur länge jag än tränar. 

[CalleA]

En A3-plåt rymmer fönster till ganska många hus och ett par plåtar extra kostar inte så mycket jämfört med etsförlagan, så det blir lätt några kåkar på köpet.

Ja, jag har funderat en del på det där. En idé har varit att göra ett antal plåtar med hus och sedan en plåt där jag samlar fönster och foder som passar husen. Då kan fönsterplåten användas både för att variera husen och för att scratchbygga helt andra hus.