För att fördjupa sig lite ytterligare - Oxidation (rost) av denna typ är en reaktion orsakad genom att en galvanisk (el-)ström uppstått i materialet. För att oxidation skall kunna ske krävs material med varierande elektrodpotential samt en "elektrolyt" som ger elektronerna möjlighet att vandra (ledning). I dessa gamla legeringar har vi värsta tänkbara scenario, nämligen bly och zink! Gott om zink men blandat med lite bly. Bra för lokvikten men en katastrof ur korrosionssynpunkt. Bara ägna en tanke åt vad vi har i ett bilbatteri just i syfte att skapa en spänning om 2.0 volt per cell, jo bly och zink! Skillnaden i elektrodpotential mellan bly och zink är ganka exakt 2,0 Volt (vid belastning). Elektrolyten i batteriet utgörs av bl.a. utspädd svavelsyra, och vi återställer batteriets zink- och blyplattor genom laddning från bilens generator varvid metallerna "hittar hem" igen. I våra gamla kära tåg så är det fukten och luftens syre som tillsammans med föroreningar i ytan på- och i gjutgodset som utgör elektrolyten. Zinken i det nu aktuella materialet fungerar m.a.o. oavsiktligt som en s.k. "offeranod" och skyddar faktiskt loket i övrigt mot korrosion. Det bästa är dock att hålla loket i en så torr miljö som möjligt. Därigenom får inte elektronerna någon elektrolyt att vandra i, och det hela klarar sig betydligt längre.
För bästa lagring krävs helst en syrefri och torr miljö. Detta kan med gott resultat åstadkomma som följer:
1. Välj en dag med låg utomhustemperatur (gärna minusgrader) och klarblå himmel.
2. Ta med en 3-liters plastpåse samt loket och ge dig ut i friska luften.
3. Se till att loket är helt torrt, och inte belagt med kondens. Använd tunna torra handskar.
4. Öppna nu påsen, fyll den med "torr utomhusluft" och lägg in loket.
5. Förslut påsen så att den blir helt tät.
6. Ta in det hela inomhus igen. Just när du kommer in igen så kan det bildas lite kondens utanpå påsen. Detta är helt o.k. och det försvinner när påsen och loket blivit lite varmare. Inuti kommer det dock att förbli helt torrt.
7. Då påsen och loken ser helt torra ut så placeras påsen/loket i originalkartongen varefter det hela lagras i rumstemperatur.
På detta sätt uppnår vi två viktiga saker för minsta möjliga korrosionsangrepp:
A: Vi får luft runt loket med mycket låg daggpunkt och därmed litet vatteninnehåll. Detta i kombination med rumstemperatur ger en torr miljö då allt vatten intar gasform och ej bildar droppar (inte ens mikroskopiska) .
B: Vi tillför inget nytt syre till loket! Vid oxidation krävs syre. Utan syre ingen oxidation (såvida inte syre produceras ur objektet, vilket inte sker med bly/zink). Således -
Om ett korrosionsangrepp skulle inledas i påsen, så kommer detta automatiskt att avstanna! Syre förbrukas nänligen vid oxidation, och när syret i påsen tar slut så är det hela över! Det är bl.a. av denna anledning som även lok i full skala (våra gamla beredskapslok) plastades in vid avställningen för längsta möjliga lagring. Man kan naturligtvis gå längre även med ett modellok, och även likt fullskalans lagring av gamla lok dränka loket i en syrefri olja, men det blir onödigt kladdigt och kan dessutom påverka färgen till det sämre. Man måste ju kunna ta fram loket och köra lite ibland, och då tycker jag att det räcker med att få in det i en ny plastpåse igen, utan att behöva både avfetta och inolja det hela igen. Nån måtta får det va
.
